I helgen så ska vi ha mässa på jobbet och det är så vansinnigt mycket som ska göras innan vi slår upp portarna för besökarna. Det känns inte som jag har någon koll alls och det är en läskig känsla. Jag duttar lite här och lite där men ingenting blir riktigt färdigt.

Huvudet går mycket fortare än vad jag gör så ibland måste jag liksom stanna till och "hämta" mej själv, som när man tar en liten unge i handen för att den inte går tillräckligt fort. Konstig känsla.
En  massa människor som drar i mej hela tiden. Nu känner jag att jag helst skulle vilja ställa mej i en hörna och skrika
LÅT MEJ VARA IFRED!
KAN NI INTE GÖRA NÅGONTING SJÄLVA UTAN ATT FRÅGA MEJ. (fast mycket högre)

Jag vill stänga dörren och göra mej onåbar så att jag kan få jobba i lugn och ro och kanske till och med få något gjort.
Men så kan man ju inte göra.

Eller kan man det? 

Det var ta mej tusan likadant inatt. Jag förstår inte hur det är möjligt. Jag var på ett stenhårt gympapass igår och sen gick vi  ut på krogen och lyssnade på ett band. Ett glas vin blev det men det ska väl inte behöva hindra nattsömnen. Klockan hann bli nästan halv 12 innan jag kom isäng och jag trodde att jag skulle sova som en död.
Haha icke! Jag vaknade halv 2 och höll på ungefär som natten innan.
Fast jag snackade inte med Dalai Lama.
Vad fasen är det här?

Vem är det som är avundsjuk på min sömn och tjuvar åt sig den när jag behöver den som bäst?

Trots detta har dagen runnit på och jag har inte hunnit vara trött.

Inte ännu ialla fall.

Igår kväll var jag jättetrött! Jag ville så gärna se Upp till kamp på TVn och det var med en kraftansträngning som jag lyckades hålla mej vaken den sista halvtimmen.

Sen var det direkt in i sängen. Jag tror vi somnade båda två inom 5 minuter.
Sen vaknade jag halv 2, gick på toa . . . försökte somna om . . . sparkade min man - oavsiktligt! . . . kollade på klockan 02.10 . . . kollade i taket - mörkt . . . kollade på klockan . . . räknade andetag - i hopp att somna av tristess . . . kollade på klockan 02.45 . . . funderade på filmer som jag glömde lämna på biblan igår - det blev ett stort problem . . . kollade på klockan 03.30 Drömde om Dalai Lama, han ville komma på vår mässa, det fick han.
Vaknade igen strax innan 5 men då somnade jag om ganska snabbt.
05.20 ringde klockan. Ny dag!

Nu är jag trött!

Jag har hittat ett nytt gym som verkar jättebra.

Det gamla har jag tröttnat på för länge sedan och den sista tiden har jag haft mer eller mindre bra ursäkter för att inte ta mej dit.
"Det regnar och jag orkar inte cykla mer idag" är en ursäkt som har varit flitigt använd. För mej själv alltså, som tur är behöver jag inte stå till svars inför någon annan men det är illa nog med mej själv. Men det har ju regnat nästan varje dag, faktiskt!
Det nya ligger mycket bättre till, på vägen hem och väldigt nära hemmet. Instruktörerna är bättre och passen roligare, lokalerna fräschare. Det finns alltså inga andra ursäkter än sjukdom eller död.
Aj då!  detta kan bli riktigt jobbigt.

Att det  kan vara så skönt ibland.

Bara skrota runt och göra nästan ingenting eller i vart fall bara det man själv vill.
Jag älskar verkligen min man och allt har varit hur bra som helst sedan storskrällen i början av sommaren, men lite ensamhet ibland är inte fel.

Så jag har kollat på lite film, ätit kyckling och pratat i telefon.

Tänk att man inte hinner mer!

Jag var nästan sugen på att ta ledigt från jobbet så att jag skulle hinna vara ensam lite till.Men det går inte för sig, jag hinner inte med det jag ska fast jag jobbar över en timme varje dag. Får väl  snart börja med två timmar i stället.

Synad i sömmarna är jag .

De säjer att jag är bra men det måste vara något fel som inte syns eller märks. Kanske är jag sprickfärdig fast jag inte vet det.
Eller av dålig kvaliet från början. Fan vet vilket. Någon luras ialla fall. Jag fick knappt en fjärdedel av mitt krav. Jag vill skrika och svära. Smälla i dörrar och helst arbetsvägra men jag tror tyvärr inte att det är rätt metod.
Fick klart för mej att jag ansågs kaxig i överkant.
Ha! Det är bara för att jag är kvinna, då ska man inte ta för sig utan helst vara tacksam för att man får mer arbete och mer ansvar.
Jag vet att killarna här som har fått nya befattningar har fått avsevärt mer i lön.

GGRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!

Jag är lite arg faktiskt. Märks det?

Om 5 minuter ska jag löneförhandla.

Jag hatar det!! 

Tänker begära minst 10.000 mer i lön för att jag är värd det.

Nån som tror att det går? 

Allting blir så konstigt när man är vaken sådär mitt i natten. Det är väl kanske inte helt normalt att först sova lite och sen ta en promenad vid 3-tiden för att gå och lägga sig igen.
Ändå steg jag upp vid åtta och fixade till röran från igår. Med glädje kan jag säja för det var så himla trevligt med alla här. Det händer ju som sagt inte så ofta. Att vi sen gick ut alla tillsammans (nåja nästan alla) var extra bonus.
Idag orkar jag inte så mycket. Det blir mest att softa lite på soffan, lästa en bok, kanske kolla någon film. Nä suck, just det, har ju jobb som måste göras.
FAN.
Men men det är lika bra att ta itu med eländet.
see ya