Har just tagit farväl av Vackra Vilda och jag klarade mej bra. Utan tårar. De fälldes efter det att hon hade stigit på tåget och jag var på väg hem.
Hon sa bestämt åt mej att ta en taxi hem och jag sa att jag skulle göra det  men så blev det inte. Jag gick, det brukar jag göra, det är inte så mycket bus på min väg hem.

Snart är det inga barn hemma, Miss Pinky åker om ett par dagar, hon är i och för sig sällan hemma, nu är det bara ett kort besök. Man får acceptera att hon har valt att bosätta sig i annat land helt enkelt.  Bara ett barn av tre bor i landet just nu! Jävla tråkigt, men så är det. Man får väl vara glad för det lilla antar jag. Själv mår jag bäst när alla  är hemma, och när alla mår bra. Det är sällsynt kan jag säga.
Men det är nog inte meningen att jag ska ha den  koll jag vill ha!
Jag ville inte att någon skulle ha koll på mej för 25 år sedan så då är det väl bra  då. Eller?

Nu ska jag nog gå och sova lite till.

gonatt zzzzzzzzzzzzz