Kommer hem från 42 grader i skuggan till 15 och hällregn. Först var det lite skönt för jag har svettats mer än någonsin tidigare i mitt liv, tror jag. Men det tar bara några timmar sen är det inte kul längre. Ungern var jättefint, vinet var gott, maten var lite väl köttig, resesällskapet lämnade kanske något i övrigt att önska men å andra sidan träffade jag många olika personligheter så på det stora hela var det bra.

Igår kväll satt jag, trött efter resan, och tittade på Pay it forward. Jag har sett den tidigare och ändå så blev det någon timmes stortjutande i soffan. M tycker inte att jag är riktigt klok men för mej var det skönt. Det kändes som om det behövdes.

Nu väntar en segeltur hoppas bara vädret bättrar sig något och det ska det väl göra.

Nu är det bara ett par timmar kvar och jag har blivit förkyld. Är det inte typiskt, man slappnar av lite och då flyger allsköns skit på en.

Så på hemvägen blir det ett besök på apoteket, näsdroppar och Treo ska införskaffas. På söndag åker vi till Budapest och då kan man inte gå omkring med täppt näsa.

Jag kollade in vädret där och fick en smärre chock när jag såg att det skulle bli ca 40 grader varmt. Det är lite för mycket tycker jag 25 är mer lagom, men man kan inte få allt.

Himla spännande ska det bli ialla fall. Nu när läget är så lugn och harmoniskt känns allt lätt och enkelt. 

Jag har inte hört av dottern på en hel vecka, det är lite oroväckande. Hon är och jobbar på ett läger men det brukar inte vara så här tyst. Vill inte hålla på och ringa heller, det verkar så hönsigt. Jag måste påminna mej om att hon är vuxen och att hon verkligen kan ta vara på sig. Att hon är en mycket förståndig och klok ung kvinna, jag borde veta, jag har själv uppfostrat henne. 

Idag ska jag gå till frissan och fixa lite nya slingor. Efter att ha testat runt stadens frisörer en tid har jag sedan ca ett år tillbaka hittat rätt. Dvs en som klipper bra och som jag vill.

Som person är han dock ganska märklig.

Han tar oerhört lång tid på sig, jag kan inte fatta hur han kan leva på den timpengen.

När han borstar håret slår han liksom fast borsten i huvudbotten innan han börjar dra. Det gör inte särskilt ont just då  men dagen efter kan man ha lite ont i botten.

Emellanåt pratar han oavbrutet för att sedan plötsligt tystna och vara tyst en lång stund och sen kommer det ett "ja, ja, så kan det vara" eller "ja, eller hur".

Jag vet aldrig vad jag ska svara på dessa plötsliga infall så jag säjer ingenting. 

Han kan komma ihåg vad vi pratade om förra gången jag var där (jag är ingen var-sjätte-veckakund snarare en gång i halvåret) det tycker jag är imponerande. Jag minns knappt vad jag pratade om i förra veckan.

Han går iväg på toaletten minst 3 ggr på en timme. Han kanske är noga med att få i sej vätska.

Jag kanske ska öva mej på att inte vara så fördomsfull.

Hemma är det lugnt nu, maken är trevligare än på mycket länge.
Kanske är jag det också. 

dagar, innan det äntligen är semester, är snart avklarad och det känns ganska lugnt i både magen och huvudet.

Härligt!

Just precis NU är mitt största problem vad som ska ätas till middag. Lyx-problem eller hur?

Ica föreslog fyllda paprikor och det bör ju gå hyfsat snabbt. Jag önskar ibland att jag vore en välorganiserad person som hade handlat och gjort upp en veckomatsedel och sedan bara lagat det.

Jag har ett par gånger varit så ambitiös och provat, det slutar alltid med att jag måste slänga en massa mat för att jag inte har varit sugen på den bestämda maträtten och gjort något annat istället eller helt enkelt inte orkat laga något. Så för mej är det inte särskilt ekonomiskt om jag inte samtidigt kan lära mej en stor portion självdiciplin.

Ett tag såg det som om vi skulle bråka bort hela helgen.
Det är konstigt hur man kommer igång och sen upphör allt förnuft att existera och man bara bråkar på utan att någon vare sig lyssnar eller säjer något vettigt.
Jag var tvungen att gå ut, ta en lång runda för att få tid att sansa mej och tänka. Så jag bestämde mej för att låna dotterns lägenhet när hon är bortrest och sedan sticka iväg själv en vecka. Då får han 2 veckor på sej att tänka ut hur han vill ha det. Tycker han fortfarande att jag ska flytta så får jag väl göra det. Så här kan vi ju ändå inte hålla på.
Jag kom hem och mötte honom då han var på väg ut. Jag bestämde mej för att för att promenera med och presenterade mitt beslut för honom.

För att göra en mycket lång historia en aning kortare så kan man säja att det nog fick honom att tänka till lite.
Att han, efter att ha funderat ett tag, kom fram till att det nog inte var en så lysande idé att jag ska flytta.
Att man inte kan förvänta sig sex när allt annat är rörigt.
Att vi har en himla massa tillsammans som är bra.
Så just nu är det bra igen ...
men
det är ju ändå så att tilliten har fått sig en liten törn.
Hur länge varar detta lugn, när är det dags igen?
På något sätt ska jag försöka se till att jag är bättre rustad då, hur vet jag inte riktigt.
Det måste jag tänka ut.

Nu är jag inne på sista arbetsveckan innan semestern och jag måste se till att få gjort allt som ska göras här. Det ska nog gå, nu när jag kan koncentrera mej igen.

alla som har kommenterat, jag trodde ingen såg. Ha Ha,  Jag är så glad för alla som ser för jag känner mej så himla ensam i livet, vet att jag inte är det men ändå.  Jag är ny på bloggandet så det tar lite tid att hitta alla funktioner. Snart nog är jag lika snabb som ni :-)Jag kan bara skriva när jag är ensam hemma. Eller när Maken är i duschen. Mycket har  hänt idag. Mer om det senare
kanske godnatt för idag. (om jag kan sova)

Så var vi på det igen. Jag sa åt honom att bollen var hans, jag har lagt ut så många trevare om att bli sams, försöka prata lugnt och sansat men det stutsar bara tillbaks. Det är hans tur nu. Hans svar var åter igen att jag skulla ägna semestern åt att flytta. Det var praktiskt tyckte han. För vem då? Jag vill ju inte  ens flytta. Jag vill att allt ska vara som vanligt.Det tycker han är tråkigt. Jag är tråkig. Så tråkig att alla världens klockor borde stanna. Om han får som han vill skulle jag gå omkring här hemma, ständigt kåt, iklädd korsett, högklackat och dessutom vara jävligt glad. Alltid le och skratta åt hans skämt och ha en värmande komplimang på lut om hur snygg och sexig han är. Då skulle han nog trivas.Han sa nu imorse att jag kunde väl för fan göra mej till ett objekt någon jävla gång. Istället sitter jag i soffan iklädd velourbyxor och glor på TV ständigt och jämt och bryr mej inte ett dugg om honom. Jag borde hoppa på honom någon jävla gång och ta för mej. Be om sex. Det är hur han ser världen.
Jag äger ett par velourbyxor, de har jag på mej när jag fryser och han har rätt, de är inte sexiga. På TV ser jag nyheterna mellan 7 och 8 sen ser jag sällan mer. Ibland på CSI på måndagarna.  Och det är sällsynt att jag hoppar på honom. Ju mer han gapar om det destu mindre har jag lust. Sex är ett ständigt trätoämne hos oss. Bara för att han tycker om att jag hoppar på honom så tror han att jag tycker om samma sak. Har tusen och en gånger försökt förklara att jag inte gillar det här "pang på rödbetan" stuket. Det krävs lite mer för att jag ska få lust. Kanske någon form av beröring innan, som inte är sexrelaterad. Nu är det ialla fall jävligt länge sedan (10 dagar), och det är mitt fel, som om vi liksom skulle ta en paus i bråkandet och ha lite sex. Hur funkar han egentligen?
Jag hade tänkt städa idag men jag tror jag skiter i det. Det får vara smutsigt här. Lite symboliskt för hur läget är. Han är ute just nu, hoppas att han stannar borta länge. Jag sätter mej och läser lite.

som ska leka här idag. Eller kanske stackars deras föräldrar, ungarna tycker nog att det är jättekul med så mycket vatten att plaska runt i. Det är nästan så att jag själv känner mej lite sugen på att gunga högt och sedan hoppa av i farten med ett jätteplask.

Tror att det skulle kännas hur skönt som helst!