Idag ska jag gå till frissan och fixa lite nya slingor. Efter att ha testat runt stadens frisörer en tid har jag sedan ca ett år tillbaka hittat rätt. Dvs en som klipper bra och som jag vill.

Som person är han dock ganska märklig.

Han tar oerhört lång tid på sig, jag kan inte fatta hur han kan leva på den timpengen.

När han borstar håret slår han liksom fast borsten i huvudbotten innan han börjar dra. Det gör inte särskilt ont just då  men dagen efter kan man ha lite ont i botten.

Emellanåt pratar han oavbrutet för att sedan plötsligt tystna och vara tyst en lång stund och sen kommer det ett "ja, ja, så kan det vara" eller "ja, eller hur".

Jag vet aldrig vad jag ska svara på dessa plötsliga infall så jag säjer ingenting. 

Han kan komma ihåg vad vi pratade om förra gången jag var där (jag är ingen var-sjätte-veckakund snarare en gång i halvåret) det tycker jag är imponerande. Jag minns knappt vad jag pratade om i förra veckan.

Han går iväg på toaletten minst 3 ggr på en timme. Han kanske är noga med att få i sej vätska.

Jag kanske ska öva mej på att inte vara så fördomsfull.

Hemma är det lugnt nu, maken är trevligare än på mycket länge.
Kanske är jag det också.